Ravistaja

Asiaa asumisen iloista ja suruista, luutuneista käytännöistä ja uusista tuulista

VEM VILL DU HA SOM GRANNE?

Jätä kommentti

Synen på samhället har ändrats radikalt under de 40 år jag har bott i Finland. Mina första minnen av 1970-talets Finland var uppkomsten av medvetenhet om vår planet och början av miljötänkande som följd av energikrisen. Under 1980-talet förlorade dock många synen på miljön och livskvaliteten byttes ut till komforttänkandet. Storleken av bilen och det ”privata livsområdet” blev plötsligt en statussymbol där allt som är större blev ett eftertraktade objekt.   Jag kunde följa med hur människor som under stora uppoffringar uppnått sina mål i ett nytt Finland efter kriget snabbt börjat försvara det de hade åstadkommit. Inte av en slump fick termen Nimby-fenomenet ett starkt fotfäste i Finland just under den perioden.

Ordet Nimby är en förkortning av frasen ’not in my back yard’ (inte på min bakgård) och beskriver människans obetingade opposition mot allt som avviker från den egna trodda världen.  Ett planerat byggnadsprojekt i hennes närhet uppfattar hon lätt som störande.  Gärna anlitar den hyggliga Nimby-entusiasten duktiga experter och jurister för att kunna med framgång protestera mot bullrande verksamheter som järnvägar eller flygplatser och mot miljöstörande eller fula verksamheter som reningsverk eller industrier.

I synnerhet motsätter sig Nimby-aktivisten mot allt som upplevs ge ökad risk för brott eller annat störande beteende, till exempel fängelser, flyktingförläggningar, härbärgen samt mot boenden för funktionsnedsatta eller för personer med missbruksproblem eller psykologiska problem. Området kring Aspas Stjärnhem i Esbo är således inget undantag. Boendet uppfattades genast som ett hot mot traktens framtoning och image: trafiken i kvarteret skulle öka på grund av taxifärder, man kanske måste hållas bakom låsta dörrar och man knappast skulle våga släppa ut barnen mera med sådana grannar. Boendet skulle självklart även sänka värdet på husen.

Antagligen hade drömmen om ett liv med statussymboler fått en rejäl törn. Medmänniskorna med Nimby-syndromet hade helt enkelt glömt att stadsplaneringsnämnden inte kan lägga sig i vilka som ska bo i området. Stjärnhem varken ligger på ett grönområde som grannar kanske ville ha kvar eller ökar risken för trafikolyckor. Inte heller kan Nimby-entusiasterna opponera sig på grund av deras barn kunde bli rädda.

I motsatsen till människor med Nimby-syndrom anser jag handikappade som grannar snarare är ideala än ett hot. De flesta nya funktionsnedsatta grannar trivs i sina nya hem. För dem är det närmast de ”vanliga” grannar som är farliga. Den enda skillnaden de ser i sitt boende är att handikappade behöver mera hjälp i vardagen. Genom sina stödpersoner får de oftast den hjälpen som mången annan i livets motgångar kanske längtar efter. Psykisk ohälsa finns faktiskt även bland oss alla och barn med diagnos ADHD eller ADHH kan lika gärna bo i vanliga bostadsområden. För mig handlar konflikter mellan människor med Nimby-syndrom och övriga handikappade närmast om en öppenhetsparadox bland finländare. Det finns helt enkelt en glapp mellan den man vill vara och den man egentligen är. De flesta personer med nedsatta funktioner däremot vet vem de egentligen är.

Grannarnas attityd till sina handikappade medmänniskor har blivit dock mer positiv under tiden de har levt tillsammans på samma område.  Autistiska unga och vuxna till exempel är sällan intresserade av att interagera med andra än sig själva medan andra serviceboende kan vara väldigt intresserade av grannarnas vardagssysslor. En äldre granne berättade med glädje varför han hugger så mycket ved och en annan granne presenterade stolt alla sina växter i trädgården.

Faktiskt imponerad blev jag dock av en ung pappa som med tacksamhet tog emot inbjudan till vår gård när frivilliga brandkåren var på besök. Han har alltid med intresse och med en glimt i öga följt med vad som händer på andra sidan staketet. Hans tre pojkar kände sig genast som hemma bland de nya grannarna. Han undrade varför grannarna på andra sidan staketet skulle vara farligare än andra ungdomar på området som anses vara friska. Hans barn ska respektera alla, se alla människor som en resurs, oberoende om deras bidrag till samhället avviker lite från det de kanske annars är vana med.

Efter brandkårens besök håller vi regelbundet kontakt ”över staketet” och jag hoppas att vi en dag kan utropa YIMBY: Yes in my backyard!

Gerd-Peter Löcke

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Google+ photo

Olet kommentoimassa Google+ -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s